Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornej Vasiljev - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
Han gjorde som Agafja sagt honom. Då han kom
till Zinovejevs gård, bad han om nattläger. Han blev
insläppt.
Vid inträdet i stugan korsade han sig för ikonerna
som han alltid brukade och hälsade på värdfolket.
— Du är visst stelfrusen, far. Fram till spisen med
dig, sade den gamla skrynkliga, fryntliga husmodern
som var i färd med att duka.
Agafjas man, en ung musjik, satt på bänken vid
bordet och skruvade på lampan.
— Och så våt du är, far, sade han. Du måste torka
dig, vet jag.
Kornej tog av sig kaftanen och stövlarna, hängde
sina fotlindor framför spisen och kröp upp på ugnen.
Agafja kom in med en kruka i handen. Hon hade
nu hunnit driva hem boskapen och mjölkat korna.
— Har det inte varit en vandrare här? frågade hon.
Jag sa åt honom att gå till er.
— Där är han, svarade gårdsbonden och pekade
uppåt ugnen, där Kornej satt och gned sina magra,
ludna ben.
Då teet sattes fram kallade husbondfolket också på
Kornej. Han kravlade sig ner och satte sig på ändan
av bänken. Man räckte honom en kopp och en
sockerbit.
Samtalet föll på väderleken och skörden. Det är
inte lätt att vara jordbrukare. Hos godsägarna hade
säden börjat gro i skylarna. Så fort man skulle till
att köra in kom det regn igen. Musjikerna hade kört
in sitt. Men hos godsägarna stod säden och ruttnade.
Och så mycket råttor som det var i skylarna! Kornej
berättade att han på vägen hade sett ett helt fält fullt
med skylar. Unghustrun hällde i en femte kopp
flottigt, knappast gult te åt honom.
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
