- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
196

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornej Vasiljev - IV - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ningarna. Den dövstumme kom tillbaka ut med ett stort
stycke doftande svartbröd och räckte det åt Kornej.
När Kornej korsade sig och tog brödet, vände sig den
dövstumme mot dörren, strök sig med båda händerna
över ansiktet och gjorde min av att spotta. Därmed
uttryckte han sitt ogillande av fastern. Men plötsligt
avbröt han sitt teckenspråk, blev stående med gapande
mun och stirrade på Kornej, som om han känt igen
honom. Kornej förmådde inte längre hålla tårarna
tillbaka, han vände sig ifrån den dövstumme, torkande
ögon, näsa och det grå skägget med rockskörtet, och
gick ut på trappan. Han erfor en alldeles säregen,
gripande och hänryckt känsla av förkrosselse och
ödmjukhet inför människorna, inför sonen, inför alla,
och denna på en gång jublande och smärtsamma känsla
sönderslet hans själ.

Marfa tittade ut genom fönstret och drog en
lättnadens suck, när hon såg gubben försvinna bakom
husknuten.

Då Marfa förvissat sig om att gubben gått, satte hon
sig i vävstolen och började väva. Hon slog några slag,
men det ville inte bli fart i arbetet. Hon stannade av
och började tänka på den Kornej hon nyss hade sett.
Hon visste att det var han — densamme som hade
misshandlat henne och en gång haft henne kär, och
hon ryste över vad hon nyss hade gjort. Hon hade
inte handlat som hon bort. Men hur skulle hon med
rätta ha betett sig mot honom? Han hade ju inte sagt
att han var Kornej och att han hade kommit hem.

Och hon grep åter skytteln och fortsatte att väva
till sena kvällen.

V.

Kornej släpade sig tillbaka till Andrejevka, det tog
honom hela dagen, och bad åter om natthärbärge hos
Zinovejevs, vilket han också fick.

196

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free