- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
198

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornej Vasiljev - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja, det skall jag säga, far, det skall jag säga,
sade Agafja. Vad är det du letar efter?

Utan att svara och med ansiktet förvridet av
kraftansträngningen fortsatte gubben att gräva med sin
magra, håriga hand, fick fram ett papper ur barmen och
räckte henne det.

— Det här skall du lämna fram, om någon frågar
efter det. Det är min soldatsedel. Gudskelov, nu är jag
återlöst från alla mina synder. Och hans ansikte fick
ett högtidligt uttryck. Ögonbrynen drogo sig uppåt,
blicken häftade sig vid taket och han tystnade.

— Ett ljus, viskade han utan att röra läpparna.

Agafja förstod. Från ikonhyllan tog hon fram en

vaxljusstump, tände den och räckte honom den. Han
grep tag om den med tummen.

Agafja gick bort för att lägga hans soldatsedel i
skrinet, och när hon kom tillbaka hade ljuset fallit ur
hans hand, de orörliga ögonen sågo inte längre och
bröstet hävdes ej. Agafja korsade sig, släckte ljuset,

tog fram en ren duk och bredde den över hans ansikte.

*



Hela den natten kunde Marfa inte sova, hon bara
tänkte på Kornej. På morgonen tog hon koftan på sig,
band en duk om huvudet och gick ut för att höra efter
vart gårdagskvällens vandrare hade tagit vägen. Snart
fick hon veta att gubben gått till Andrejevka. Marfa
bröt sig en käpp ur gärdsgården och begav sig av till
Andrejevka. Ju längre hon gick, dess mera beklämd
till mods vart hon. »Jag skall säga farväl åt honom, jag
skall ta honom med hem, vi skall sona synden. Han
skall åtminstone få dö hemma hos sonen sin», tänkte
hon.

När Marfa nalkades dotterns gård fick hon se en
hop folk utanför. Somliga stodo i förstugan, andra
utanför fönstren. Alla visste redan att den rike, myn-

198

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free