Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
soffa, slukar med rusiga ögon en sminkad, lättfärdig
kvinna med svällande, blottad barm och lallar gång
på gång fram en oanständig kvickhet, tydligen belåten
över det gillande skratt varmed skämtet hälsas av ett
annat likadant par.
»Det är inte sant, det är inte han, det är inte min
Kostia!» skriker modern till och ser med fasa på den
vidrige gubben, som är så fasansfull just därför att
något i hans ögon och kring munnen erinrar om
Kostia. »För väl att det bara är en dröm», tänker hon.
»Här är den verklige Kostia.» Och hon ser Kostia, där
han naken, vit och knubbig sitter i badkaret och
skrattande sparkar med de små benen, och hon inte endast
ser, hon känner hur han plötsligt fattar om hennes bara
armbåge och kysser och kysser och till sist biter i den,
ur stånd att på annat sätt uttrycka hur förtjust han är
i den där armen.
»Ja, detta är Kostia och inte den där rysliga gubben»,
säger hon sig. Och vid de orden vaknar hon och minns
med fasa verkligheten som inte längre står att skyla.
Hon går in i barnkammaren. Dadda har redan tvättat
och svept Kostia. Med vaxvit, spetsig näsa och små
gropar vid näsborrarna och med håret tillbakastruket
från pannan ligger han på någon sorts upphöjning.
Omkring honom brinna ljus och på ett bord vid
huvudgärden stå vita, lilafärgade och skära hyacinter. Dadda
reser sig från stolen, och med uppdragna ögonbryn
och spetsade läppar ser hon ned på det uppåtvända,
orörliga ansiktet. Genom motsatta dörren inträder
samtidigt Matrjosja med ett par förgråtna ögon i det
ärliga, snälla ansiktet.
»Varför skulle hon säga mig att man inte skall sörja?
Hon har ju gråtit själv», tänker modern. Och hon flyttar
blicken till det döda barnet. I första ögonblicket blir
hon slagen av den ohyggliga likheten mellan det livlösa
lilla ansiktet och gubbansiktet hon sett i drömmen,
men hon jagar ifrån sig tanken, gör korstecknet och
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
