- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
226

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För vad då? Berättelse från polska upprorens dagar - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

III.

Migurskis första omsorg blev att köpa en tarantass
under förevändning att sända Ludwika tillbaka till
hemlandet. Sedan började arbetet på att i tarantassen
konstruera en lår så beskaffad att en person kunde ligga
i den om än hopkrupen, utan att kvävas, och ledigt och
oförmärkt krypa ut och in. Albina, Rosolowski och
Migurski hjälptes åt alla tre, men särskilt oumbärlig
visade sig Rosolowski, som var en kunnig snickare.
Låren anbragtes på tistelstången bakom vagnskorgen
och slöt sig så tätt intill denna att då den som låg i
låren sköt upp dess rörliga inre långsida, kunde han
ligga till hälften i låren och till hälften på tarantassens
botten. Dessutom voro lufthål borrade i låren, som för
övrigt skulle vara övertäckt med en presenning och
fastsurrad med rep. I och ur den kom man genom
tarantassen, där ett säte var anbragt.

När tarantassen och låren voro färdiga begav sig
Albina till översten och förklarade för att förbereda
saken att hennes man gripits av svår melankoli och
försökt begå självmord, hon var orolig för honom,
sade hon, och bad att han skulle få en tids
tjänstledighet. Hennes dramatiska begåvning kom henne här
till pass. Hennes uttryck av oro och ångest för mannen
verkade så äkta att översten blev rörd och lovade göra
vad han kunde för henne. Därpå författade Migurski
brevet som skulle hittas i ärmuppslaget på hans
uniformskappa, och på kvällen den överenskomna dagen
gick han ner till Urals strand och när väl mörkret fallit
på lade han kappan med brevet på stranden, varefter
han smög sig tillbaka hem. Uppe på den låsta vinden
var ett gömställe iordninggjort åt honom. Sent på
natten skickade Albina Ludwika till översten med hälsning
att mannen hade lämnat hemmet för tjugu timmar
sedan och inte kommit tillbaka. På morgonen kom man

226

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free