Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För vad då? Berättelse från polska upprorens dagar - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lämnade henne mannens brev, och gråtande och
med djupaste förtvivlan målad i sina drag bar hon det
till översten.
En vecka därefter inlämnade Albina en ansökan om
att få återvända till fäderneslandet. Fru Migurskas
sorg gjorde djupt intryck på alla som sågo henne.
Alla kände medlidande med den olyckliga hustrun och
modern. När hennes begäran att få återvända hem hade
beviljats, inlämnade hon en ny supplik — tillstånd att
få gräva upp sina barns stoft och taga dem med sig.
Myndigheterna förvånades över en dylik
sentimentalitet, men beviljade också detta.
På kvällen samma dag som även denna anhållan
hade beviljats begav sig Rosolowski jämte Albina
och Ludwika i en hyrd telega till kyrkogården,
medförande låren där barnens kistor skulle nedsättas. Albina
föll på knä vid graven och bad tyst, men reste sig
snart, torkade sina tårar och sade till Rosolowski:
— Gör vad som behövs ni, jag kan inte — och hon
gick avsides.
Rosolowski och Ludwika lyfte undan gravstenen och
började gräva tills graven såg ut att ha blivit
uppskottad. Då allt var klart ropade de på Albina och
återvände hem med låren fylld med jord.
Den för avresan bestämda dagen nalkades.
Rosolowski var överlycklig över den framgång som följt det
nu nästan fullbordade företaget. Ludwika bakade bröd
och piroger till matsäck och förklarade att hennes hjärta
slets i bitar av ångest och glädje. Migurski fröjdade
sig både åt sin förestående befrielse från vinden, där
han suttit över en månad och — mest av allt — åt
Albinas återvunna levnadsmod. Det var som om hon
hade förgätit all sin sorg och alla faror, och när hon
kom uppspringande till honom på vinden var hon lika
strålande glad som i flickåren.
Klockan tre på morgonen infann sig konvojkosacken
jämte skjutskarl med ett trespann. Albina och Ludwika
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
