- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
235

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För vad då? Berättelse från polska upprorens dagar - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av den största olyckan i hennes liv, barnens död. Och
genast uppdök frågan: »För vad? Varför togos barnen
ifrån mig?» Och den frågan framkallade en ny: »Varför
skulle nu maken, den älskade, den bästa bland
människor, dömas till kval och undergång?» Och hon tänkte
på vilket skymfligt straff som nu väntade honom och
även på att hon bar skulden till det.

— Är han er man? frågade polismästarn.

— För vad då? För vad då? skrek hon till, och hon
brast ut i ett hysteriskt skratt och sjönk ner på låren,
som var avlyftad från tarantassen och stod på marken
bredvid den. Skakande av snyftningar och med ansiktet
översköljt av tårar trädde Ludwika fram till henne.

— Panienka, älskade panienka! Det är inte farligt,
det är inte farligt, stammade hon hjälplöst och strök
henne med händerna.

Man satte handklovar på Migurski och ledde bort
honom. Då Albina varseblev det rusade hon efter.

— Förlåt, förlåt! sade hon. Alltsammans var mitt fel.
Jag ensam bär skulden.

— Det skall nog bli utrett vem som är den skyldiga.
Ni kommer att få stå till svars ni också,, sade
polismästarn och sköt undan henne med handen.

Migurski fördes till färjstället, och utan att själv
veta varför följde Albina efter honom, döv för Ludwikas
föreställningar.

Hela tiden stod kosacken Danilo Lifanov bredvid
tarantassen och tittade mörkt än på polismästarn, än
på Albina och än ner på sina egna fötter.

Då Migurski letts bort, kom Tresor fram till honom
och började vänskas. De hade blivit goda vänner under
färden. Kosacken vände plötsligt tarantassen ryggen,
ryckte mössan av huvudet och slängde den i backen,
sparkade Tresor ifrån sig och styrde vägen till närmsta
krog. På krogen beställde han vodka och söp i ett helt
dygn, söp upp allt vad han ägde, och först när han
följande natt vaknade i ett dike upphörde han att

235

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free