Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte hade talat om annat än den berömde sångaren,
som nyss hade anlänt till staden.
Generalens dotter, en söt, litet fyllig flicka, satt med
fästmannen bakom en kinesisk skärm längst bort i
salongen. Hon reste sig och följd av fästmannen gick
hon fadern till mötes.
— Å, vad det är längesedan vi såg varandra! sade
generalen, kysste dottern och tryckte fästmannens
hand.
Efter att ha hälsat på gästerna slog sig generalen
ner vid tebordet och började språka med guvernören
om de senaste nyheterna.
— Nej, nej, inte tala politik — det är förbjudet,
avbröt guvernörskan generalen. Se där har vi Kopjev,
så bra, han berättar oss säkert något roligt.
—■ Välkommen, Kopjev!
Och Kopjev, känd för sin kvicka och roliga tunga,
berättade den senaste anekdoten och narrade alla att
storskratta.
II.
— Nej, det är inte möjligt, det är inte möjligt! Släpp
mig! kved Svetlogubs mor och slet sig loss från
gymnasieläraren och doktorn som försökte hålla henne.
Svetlogubs mor var en ännu jämförelsevis ung, vacker
kvinna med grånande lockar och ett nät av fina rynkor
kring ögonen. Läraren, Svetlogubs kamrat, som fått veta
att dödsdomen var undertecknad, ville försiktigt
förbereda henne på den ohyggliga nyheten, men knappt
hade han börjat tala om hennes son, förrän hon av
hans ton och hans skygga blick förstod att det hon
fruktade för hade inträffat.
Detta tilldrog sig i ett litet rum på stadens bästa
hotell.
— Varför håller ni mig, släpp mig! skrek hon, och
hon slet sig från doktorn, en gammal vän till familjen,
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
