Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansedd som en man av okuvlig viljekraft och
oveder-lägglig logik och helt hängiven revolutionens sak.
Svetlogub kom helt under denne mans inflytande,
och med samma energi som han förut arbetat bland
folket hängav han sig nu åt terroristisk verksamhet.
Det var en farlig verksamhet, men just faran var vad
som lockade Svetlogub. Han sade sig: Seger eller
martyrskap, men blir det ock martyrskap, så är även
det en seger, fastän först i framtiden. Och den eld som
tänts inom honom icke blott ej slocknade under loppet av
de sju år han hängav sig åt revolutionär verksamhet, utan
brann hetare och hetare, närd av hans kärlek till och
beundran för de människor med vilka han umgicks.
Att han offrade nästan hela sitt fädernearv för saken
det räknade han ej för stort, inte heller de mödor och
umbäranden han ofta fick utstå under sin verksamhet.
Blott en sak bedrövade honom: den sorg han vållade
sin mor och den flicka, sin fostersyster, som bodde hos
hans mor och som älskade honom.
För litet sedan hade en honom personligen antipatisk
terroristkamrat, som förföljdes av polisen, bett honom
gömma dynamit hos sig. Utan tvekan hade Svetlogub
samtyckt, just därför att han inte tyckte om den där
kamraten, och dagen därpå blev det visitation i
Svetlo-gubs hus och dynamiten blev funnen. Svetlogub vägrade
besvara alla frågor hur och varifrån han fått dynamiten.
Och nu började det martyrskap som han hade väntat
på. Under sista tiden, när så många av hans vänner
blivit avrättade, inspärrade i fängelse och deporterade,
när så många kvinnor fått lida, hade Svetlogub nästan
önskat sig martyrskapet. Och under första timmarna i
fängelset, under första förhören kände han en exaltation
som nästan var lycka.
Han erfor denna känsla, då man klädde av honom
och genomsökte hans kläder och då man förde honom
till fängelset och stängde järndörren om honom. Men
när dagar och veckor gingo i den smutsiga, fuktiga, av
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
