Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smäda och förfölja eder. Glädjens och fröjden eder;
ty sammalunda hava de förföljt profeterna, som voro
före eder.» »I ären jordens salt, men om saltet mister
sin sälta, varmed skall man då salta? Till intet duger
det mer, om icke till att utkastas och nedtrampas av
människorna.»
»Det gäller då riktigt om oss», tänkte han och läste
vidare. När han läst igenom hela femte kapitlet
försjönk han i tankar. »I skolen icke vredgas, I skolen icke
göra hor, I skolen hava fördrag med det onda, älska
edra ovänner.»
»Ja, om alla människor levde så», tänkte han, »då
skulle inga revolutioner behövas.» Ju längre han läste,
dess bättre fattade han meningen av de ställen i boken
som voro fullt förståeliga. Och ju längre han läste,
dess tydligare gick det upp för honom att någonting
mycket viktigt var uttalat i den där boken. Det var både
viktigt och enkelt och gripande, något han aldrig förr
hade hört men som han liksom länge hade vetat.
Då sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon vill
efterfölja mig, han förneke sig själv och tage sitt kors
på sig och följe mig. Ty vilken som vill bevara sitt
liv han skall mista det, men vilken som mister sitt liv
för min skull han skall finna det. Ty vad skall det
hjälpa en människa, om hon vinner hela världen men
förlorar sin själ?»
»Ja, ja, just detta är det!» utropade han plötsligt
med tårar i ögonen. »Just detta är det jag ville göra.
Ja, just det ville jag: offra min själ, inte bevara utan
ge ut den. I det ligger glädjen, i det ligger livet. Mycket
har jag gjort för människors skull, för mänsklig äras
skull», tänkte han, »inte för hopens bifall utan för
bifall av sådana som jag högaktade och älskade:
Na-tasja, Dmitrij Sjelomov, och då kände jag tvivel, då
kände jag oro. Lugn och lätt till mods var jag endast
när jag handlade därför att själen fordrade det, när
jag ville ge mig själv, ge allt...»
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
