- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
249

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ledamöterna reste sig, och domaren började uppläsa
ett papper med hög, onaturligt uttryckslös stämma.

Svetlogub lyssnade och såg på domarnas ansikten.
Ingen av dem såg på honom, och alla lyssnade med
mörk ämbetsmin.

På papperet stod att Anatolij Svetlogub för bevisad
delaktighet i revolutionär verksamhet, som till mål hade
det rådande statsskickets omstörtning inom en närmare
eller avlägsnare framtid, dömdes till förlust av alla
rättigheter och avrättning medelst hängning.

Svetlogub lyssnade och förstod betydelsen av de ord
officern uttalade. Han lade märke till det befängda i
orden: »inom en närmare eller avlägsnare framtid» och
»förlusten av rättigheter» för en man som dömdes till
döden, men han förstod alls inte den betydelse det
upplästa hade för honom.

Först en lång stund efteråt, när man sagt honom att
han kunde gå och han kom ut på gatan med
gendarmen, började han förstå vad som hade meddelats
honom.

»Här är något galet... Här är något missförstånd.
Det är inte möjligt», sade han sig, där han satt i
vagnen som förde honom tillbaka till fängelset.

Han kände en sådan livskraft inom sig att han inte
kunde föreställa sig döden. Han kunde inte förbinda
medvetandet om sitt jag med döden, med frånvaron
av jaget.

Återkommen till fängelset satte sig Svetlogub på sin
brits, och med händerna för ögonen försökte han
tydliggöra för sig vad som förestod honom. Men det var
omöjligt. Han kunde inte föreställa sig att han inte
skulle finnas till, han kunde inte ens föreställa sig att
människor kunde vilja döda honom.

»Mig, ung, god, lycklig, älskad av så många», tänkte
han — han mindes sin mors kärlek, Natasjas, vännernas
— »mig skall de döda, hänga. Vem är det som vill göra

249

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free