Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folktomma, endast arbetare mötte man. Murbruksstänkta
byggnadsarbetare i förkläden kommo med raska steg
gående emot honom och stannade och vände sig om,
då kärran rullade förbi dem. En sade någonting och
viftade med handen, sedan vände de allasammans om
och gingo tillbaka till sitt arbete, åkare med
skramlande järnstänger på sina lastvagnar körde åt sidan för
att låta kärran passera och gapade på honom med
undrande, nyfikna ögon. En tog av sig mössan och
gjorde korstecknet. En kokerska i vitt förkläde och
mössa och med en korg på armen kom ut ur en port,
inen vid åsynen av kärran vände hon huvudstupa om
och kom sedan utspringande igen i sällskap med en
annan kvinna, och med återhållen andedräkt och
uppspärrade ögon stirrade de bägge på kärran så länge
den var inom synhåll. En illa klädd, orakad gråhårsman
uttalade med energiska åtbörder några tydligen
ogillande åsikter för portvakten och pekade på Svetlogub.
Två pojkar sprungo ifatt kärran och började med
näsorna i vädret gå jämsides med den på trottoaren.
Den äldre gick med snabba steg, den andre, en liten
parvel utan mössa, höll den äldre i rocken, sneglade
förskrämt på kärran och hade all möda att hinna med
den äldre på sina korta, snubblande små ben.
Svetlogub mötte hans blick och nickade åt honom. Denna
hälsning av den hemske mannen som åkte i kärran
förskräckte den lille så att han höll på att brista i gråt,
han gapade och ögonen blevo alldeles runda. Då kysste
Svetlogub på fingret och smålog vänligt mot honom.
Och helt oväntat svarade den lille med ett ljust
barnaleende.
Under hela färden rubbades inte Svetlogubs lugnt
högtidliga stämning av medvetandet om vad som
väntade honom.
Först när kärran stannade på avrättsplatsen och han
hjälptes ur och varseblev stolparna med tvärbjälken
och repet, som sakta svängde av och an för vinden,
17. — Tolstoi, Ivan lljiti’ död. 257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
