- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
275

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - XII - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara mer. Och han trodde att detta redan var på väg
att ske, skedde i hela världen, därför att det skedde i
hans genom dödens närhet förklarade själ.

— Kom snart! Amen. Kom, Herre Jesus! sade han
och log ett meningsfullt, som Mezjenetskij tyckte
vansinnigt leende.

XIII.

»Sådan är han, representanten för folket», tänkte
Mezjenetskij, då han lämnade gubben. »Här är en av de
bästa ibland dem. Och vilket mörker! De (han menade
Roman och dennes vänner) säger: med folket sådant
det nu är kan ingenting uträttas.»

Mezjenetskij hade en tid bedrivit sitt revolutionära
arbete bland folket och kände till den ryske bondens
hela »inerti», som han uttryckte sig. Han hade umgåtts
med soldater och kände till deras enfaldiga tro på
eden, på lydnadstvånget och omöjligheten att inverka
på dem genom förnuftsskäl. Han kände till allt detta,
men hade aldrig dragit den enda riktiga slutsatsen av
det.

»De säger att allt vad vi har gjort, vad Chalturin,
Kibaljtjitj, Perovskaja har gjort — att allt det var
onödigt, ja skadligt, att just det framkallade reaktionen
under Alexander III och ledde folket till övertygelsen
att hela den revolutionära verksamheten utgår från
godsägarna, som mördat tsaren, därför att han berövat
dem deras livegna. Sådana dumheter! En sådan brist
på uppfattning och en sådan fräckhet!» tänkte han, där
han ånyo gick av och an i korridoren.

Alla cellerna voro stängda med undantag av den
där de nya revolutionärerna sutto. Då Mezjenetskij
nalkades den, hörde han den förhatliga brunettens
skratt och Romans knastertorra, bestämda röst.
Tydligen talade de om honom. Mezjenetskij stannade och
lyddes. Roman sade:

275

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free