Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Eftersom de inte begrep de ekonomiska lagarna
hade de inte klart för sig vad de gjorde. Där var
också en stor dosis ...
Mezjenetskij kunde och ville inte höra vad det var
för en stor dosis, men han behövde inte heller veta det.
Mannens blotta ton röjde det obegränsade förakt som
de där människorna hyste för honom, Mezjenetskij,
revolutionshjälten, som offrat tjugu år av sitt liv för
det stora målet.
Och inom Mezjenetskij steg en förbittring så
våldsam som han aldrig förr erfarit. Förbittring mot alla,
mot allt, mot hela denna meningslösa värld, där det
blott fanns rum för människor som voro halvt djur,
folk som den där gubben med sitt lamm, och likadana
halvdjuriska bödlar och fångvaktare och så de där
fräcka, självgoda, dödfödda doktrinärerna.
Jourhavande vaktkonstapeln kom och hämtade de
politiska kvinnorna till kvinnoavdelningen. Mezjenetskij
gick längst bort i korridoren för att slippa möta dem.
Återkommen stängde konstapeln dörren till de nya
politiska fångarnas cell och uppmanade Mezjenetskij
att gå in till sig. Mezjenetskij lydde mekaniskt, men
anhöll att hans dörr inte skulle stängas.
Där inne i cellen lade sig Mezjenetskij på britsen
och vände huvudet mot väggen.
Skulle verkligen alla krafter vara ödda förgäves:
energi, viljekraft, genialitet (han ansåg sig överlägsen
alla andra i själsliga egenskaper) bortkastade till ingen
nytta? Han erinrade sig ett brev han för inte länge
sedan, nu på vägen till Sibirien, hade fått från
Svet-logubs mor, som på kvinnors vis, enfaldigt som han
tyckt, förebrått honom att han narrat sonen in i det
terroristiska partiet och vållat hans undergång. Då han
läst brevet hade han blott lett föraktfullt. Vad begrep
den där dumma kvinnan om de mål som han och
Svetlogub arbetat för? Men när han nu erinrade sig
brevet och Svetlogubs älskliga, tillitsfulla och
entu-276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
