Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudomligt och mänskligt - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siastiska väsen, började han grubbla först över honom
och sedan över sig själv. Hade verkligen hela livet
varit ett misstag? Han slöt ögonen och ville somna,
men plötsligt kände han till sin fasa att återigen var
han tillbaka i första fängelsetidens tillstånd. Återigen
värk i tinningarna, återigen ohyggliga, håriga,
bred-mynta ansikten mot en mörk, stjärngrillrande bakgrund,
återigen gestalter, som han såg även med öppna ögon.
Ny var en figur i gråa byxor och med rakat huvud,
som dinglade i luften ovanför honom. Och återigen
leddes han av en idéassociation att leta efter en ventil,
vid vilken han skulle kunna fästa ett rep.
En olidlig förbittring jäste inom honom och pockade
på utlopp. Han kunde inte vara stilla, han kunde inte
lugna sig, kunde inte jaga bort sina tankar.
»Hur?» började han fråga sig. »Skära av pulsådern?
Det kan jag inte. Hänga mig? Ja, det är naturligtvis
det enklaste.»
Han kom ihåg ett rep kring en vedtrave som låg i
korridoren. »Ställa sig på veden eller på en stol? Men
i korridoren går vaktknekten. Men han somnar eller
går ut. Det blir att vänta och sedan ta in repet hit och
fästa det i ventilen.»
Stående i sin dörr lyssnade Mezjenetskij till
vaktknektens steg i korridoren, och ibland när vaktknekten
hunnit till andra ändan av den tittade han ut genom
dörröppningen. Vaktknekten varken gick sin väg eller
somnade. Mezjenetskij lyddes spänt till hans
förehavanden och väntade.
I cellen där den sjuke gubben låg skedde samtidigt
det största av allt som sker på jorden. Omgiven av den
nattliga vilans alla ljud och läten, andetag, snarkningar,
harklingar och hostningar, låg den gamle raskoljniken
döende där inne i mörkret, som blott ofullständigt
skingrades av en rykande lampa, och för hans andliga
öga uppenbarade sig allt vad han så lidelsefullt hade
sökt och åtrått under hela sitt liv. I ett bländande sken
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
