Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULBEBÅTTELSE
silfver och porslin från där festborden dukades,
och någonstädes långt bort spelades på ett piano
en dansmelodi. Det behöfdes eftertanke, tänkte han,
för att ej ryckas med af stämningen.
Kleinert ringde och hans hustru öppnade själf
dörren.
Han steg in och såg ned under det han tog
af rocken och galoscherna. Pincenéglasen immades
af värmen och först såg han ej uttrycket i hustruns
ögon, men han hörde hennes tystnad, och all
bitterhet han denna dag känt mot den hednisk-kristna
högtidsfesten, som var en grym humbug för den
fattige, steg på en gång som en varm våg upp inom
hans bröst. Han kastade hufvudet tillbaka och såg
på henne.
— Viktoria — sade han — kära Vickan...
Han tystnade, ty hennes ansiktsuttryck var
oförklarligt. Det såg ut som ville hon brista i skratt,
men det kunde också hända att hon kämpade med
hysterisk gråt och han fruktade ett utbrott, som
skulle komma honom själf att glömma sig. Men
innan han hann yttra något började hon skratta:
— Ja> jag borde inte tala om det för dig, men
här skall du få höra för att du är så elak: vi ha
fått två hundra kronor från din faster i Norrköping!
Han skrattade med henne och tog henne om
lifvet och kysste henne och svängde henne rundt
u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
