Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STANISLAW PODOBSKYS ILLTJSIONEB
Jag är, kan jag säga, en tusenkonstnär — ha, ha!
— ty bland annat är jag äfven träsnidare, nu börjar
man ju vakna upp för stil i möbler, ny stil, verklig
stil. Och jag broderar, ett arbete, som ni troligen
ej har någon aning om, artistklubbens fana har
jag både komponerat och broderat, fast de ändrade
en del i kompositionen. Joo — jag har utställt
också... en skärm nere i min konsthandel.
Han tände på nytt.
— Idéen? Jo si saken ä’ den att jag spelar
på luta och sjunger Bellman och några franska
och ryska bitar (och för resten några visor, som
jag själf komponerat!) — jaja, amatörmässigt
förstås! — men i alla fall hade jag för en tid sen en
liten aftonunderhållning, endast för vänner
visserligen, men jag försäkrar de hade roligt! Nå, detta
uppmuntrade mig och nu har jag tänkt hyra en
lokal och gifva en soaré — tja, uppföra med
tillhjälp af några vänner två af mina egna pjäser; en
komedi och en tragedi, båda enaktare. Ser ni, det
kan vara början till en fri teater här i Sverige, hvem
vet? Ty om vi unga inte göra något slå vi aldrig
igenom, de gamla kväfva oss, äta upp oss. Jag
känner en ung dramatisk författare, som hvar gång
han numer vill ha någon af sina pjäser uppförda,
så får han hyra en scen och gifva litterär matiné.
Och ändå har han förut haft flera småsaker antagna
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
