Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KUNQSHOLMSROMANS
ligen är du bröstsjuk och dina fingrar styfva af
hårdt arbete och denna din otillbörliga längtan skall
taga lifvet af dig, och det är bra! — Men
naturligtvis är det icke så, det är endast mina regntankar,
som vill ha det så.
Den sorgliga komettlåten ljuder alltjämt. Den
försökes om och om igen, men bäst som melodien
skrufvas fram mellan täta stötningar, högre — högre
— mycket högt — brister den och upplöses i hesa
gurglingar. Då tar den spelande om sitt
öfnings-stycke.
Plötsligt börjar också i våningen uppöfver en
häftig träta mellan tvenne kvinnor. Jag hör de
gälla rösterna och gissar de grofva orden, de simpla
gesterna, den lumpna orsaken. Då och då smäller
det till som om ett par stolar kastades omkull och
genast höjas de vredgade stämmorna. Folk samlas
i trapporna, köksdörrar knarra, man hviskar, fnissar.
Någon svär i rummet bredvid, en hund skäller,
tjuter strax därpå ömkligt och ihållande, den har
fått en spark. Men kornettblåsaren fortfar liksom
i vredesmod öfver sin egen oförmåga och furierna
däruppe tyckas eggas af de skärande tonerna,
oväsendet tilltar. Ett barn börjar gråta.
Intet berör mig mer än ett barns gråt. Jag hör
kallt på den vuxnes klagan, jag känner visserligen
med hans snyftningar, men han må stå för sig själf.
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
