Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KUN0SH0LMSR0MAN8
och om något är himlen tyngre än förut. Men jag
tycker att molnen grupperat sig mer dekorativt,
att hela miljön verkar mer harmonisk och att jag
själf hvilat ut och nu måste vakna. Jag går några
slag öfver golfvet, gestikulerar som befunne jag
mig på en tribun och mumlar osammanhängande
ord. Men så sätter jag mig i en bekväm korgstol
och stoppar en ny pipa. Kornetten är tyst, grälet
slut, jag anar huset uppfylldt af hviskningar,
skade-lystna, beklagande. Genom min hjärna flyga
tankarna och frågorna som afbrutna, stumpvis, i bitar.
Viktor, tänker jag, Viktor har det bra — har han
det? Hvad angår detta dig? — söker jag säga
till mig själf. Och hon, portvakterskans unga dotter,
sommarnattsblondinen som kysste den döde,
trampande ängsblommorna under fotterna i sin
stads-barnskärlek, hvad skall hon säga? Klara — bah!
Men hvarför »bah!»? Hvad vet jag — och tanken
löper i kretsgång: hvarför, hvarför, hvarför...
Som efter svar ser jag på de dragande skyarna.
Närmast, öfver mig, ha de antagit något hotande
i sin form, likt lyftade armar. Men återigen längre
bort där horisonten svagt ljusnat, bakom
kyrkogårdens popplar, ha de i sin vågräta och långsträckta
gestaltning något lugnande och förklarande. Jag
vidgar ögonen och spänner öronen och än en gång
hör jag tystnaden som en svag, melankolisk musik.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
