Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HÄLSNING
Den hälsningen ja — det var det dumma och
obehagliga. Han afskydde all sentimentalitet, lifvet
hade länge tagit i honom med hårda händer och
han hade vant sig att betala med samma mynt.
Inför något vekt och oförnuftigt blef han osäker på
sig själf, kunde knappt uttrycka sig och handlade
oöfverlagdt. Det måste också i sanning ha varit
i en bra svag stund han åtagit sig detta. Komma
med en hälsning från en död — och från en som
dött i sådant elände som stackars förfallne och
försupne Georg. Redan när han kom dit ut var han
omöjlig, och den uppryckning, de förmodligen
hoppats på här hemma, den blef aldrig af. Hur var
det nu igen: han skulle ju blifva läkare, och fadern,
som var vaktmästare eller något dylikt, fick inte
ens nöjet se honom blifva veterinär — det ändrade
han nämligen sin bana till. Men han förmådde
icke arbeta sig fram till det heller — gud vet
hvad för historier han hade för sig här, omöjlig i
Sverige blef han emellertid och så skrapade de ihop
det sista och sände honom till Amerika förstås.
Jojo men, det lyckas icke, när det är för långt
gånget
Hjälpt kräket där ute hade både han och andra
gjort. Så till exempel då Georg kom till den affär,
i hvilken han var intressent, hade han utverkat, att
Georg fick sköta hästarna, vara en sorts intendent
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
