Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFALLEN
allegro moderato och man kunde nog romantisera
hop ett snöandante också — ha, ha! — och en
snöflingedans i yrande scherzo och så en orkan —
allegro vivace. Men den skulle aldrig spelas,
liksom ej heller hans stora symfoni, den verkliga,
lifs-verket. Därför skulle man dricka brännvin.
»Genom natten sången klingar, älskade till dig.»
Hvarför hörde han alltid den serenaden ljuda i sina
öron? Jo, därför att han var född vemodig och
det enda som var värdt något i detta lif var just
ett svärmiskt vemod. En gång, för länge sedan —
innan han drack brännvin — hade han blifvit
vemodig af något annat, något helt annat. Var det en
balkong, eller kanske var det bara en liten vanlig
veranda med slingerväxter och en kulört lykta. En
kväll var det, en ljum, stilla sensommarkväll. Och
på verandan en ung flicka.
Men sådant skall man ej erinra sig utan man
skall ha ett godt humör och för hvarje knuff lifvet
ger en skall man bli än gladare och tacksammare,
och ett sådant humör hade han. Och när folk säger
att man är förfallen och oduglig skall man tänka:
den där ville jag ändå ej byta med. Man skall söka
upp andra som det också börjar gå bakåt för, med
dem är man like och med dem skall man vara
tillsammans och äta frukost och dricka brännvin. Glada
skola alla bli och dra fram minnen och spela piano
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
