Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ONDAS ÄNQEL
När jag varit gift ett år — vi fingo inga barn —
märkte jag att något var galet. Det är sant, jag
skulle nämna att vi bosatt oss därborta i byn, jag
hade då en fin liten verkstad och godt om arbete
här inne i staden.
Nå, det gick till på det viset att jag stundom
råkade se min hustru här inne i Stockholm och
då jag på kvällarna frågade henne om hon varit i
stan fick till svar ett öfvertygande nej. Hvad säger
ni om det? Förstår ni hur det känns? Nej, nicka
icke, ni förstår det inte, inte riktigt.
Ser ni jag älskade det onda hos denna kvinna.
Hör på: hennes ögon voro helt grå med en
gulsvart pupill som sammandrogs likt en katts. Hon
var en katt ögats form var kattögats. Ni vet,
nästan triangelform, eller rättare hvälfdt som den
afskuma bågspetsen af en oval, om jag så får säga.
Dessa ögon gjorde mig galen. Jag hade ofta sett
dem tecknade i franska tidningar på kaféer i
utlandet. Jag minnes ännu en tecknares namn —
Gerbault hette han — som alltid ritade dessa ögon.
Men då trodde jag det var öfverdrift, hans fantasi
blott, jag kunde ej tänka mig att sådana vällustiga
ögon verkligen existerade. Men jag längtade efter
dem — å, hvad jag längtade! Nå, jag har fått nog
af dem.
Ni kan för resten komma med ut i kväll till
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
