Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
UR LARMET
terad malaga, föll bredvid hatten och ägaren
blef sittande med händerna i knät,
synbarligen betraktande sina för tjocka, nyhalfsulade
kängor. Han nynnade nigot, men melodien
var så obestämd och tonen så vag, att ljudet
kunde halft påminna om svag och sakta gråt.
Efter en stund tystnade han och hufvudet
sjönk ned mot ena armen som han lagt upp
på bänkens ryggstöd. Andedräkten blef jämn,
han sof.
Solen lyste varmare. Den sofvandes
ansikte fick blod i kinderna. Några svalor slogo
snabba kretsar kring hans hufvud så att
vingspetsarna nästan snuddade håret. Sandmyror
och tvestjärtar inspekterade hatten och
käppen.
Det gick en timme. Då gol en gök —
icke i verkligheten, men i vandrarens dröm
och han vaknade och satte sig upp. Det vackra
leendet kom igen, men ljusare. Han mindes
att han aftonen förut hört göken rakt i väster
och sagt till sig själf: bäster gök. Men då
hade den ändrat läge och ropat i norr och
det betydde sorg. Och sen hade han hört både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
