Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
UR LARMET
vålnader af gamla vänner trädde fram i den
allt mer mulnande dagern, under det åskan
började aflägset mullra och tunga droppar
slå mot fönstren, kände Lennart sig sitta med
Hauff vid ett gammalt vin i Bremens
Rats-keller och han reste sig till sist och
deklamerade några stumpar för Lindencrona. —
Du är flygare på ditt och jag på mitt vis,
sade han, nu skall du få en liten, liten bit
om flyktens konung örnen. Jag föddes ej
till örn, jag blef inte ens gråsparf, men hågen
hade jag. Hör på, Carl!
Han memorerade tyst med slutna ögon
och kämpade för att icke tårarna skulle
komma och fördärfva intrycket. — Den är så
kort, mumlade han, den är af gamle
Eichen-dorff — han var för resten baron liksom du.
Hör nu på, den heter Durch, förstår du.
Dur ch!
Mycket långsamt och med tydligt
textuttal reciterade han:
— Ein Adler sass am Felsenbogen, .
den lockt der Sturm weit uber’s Meer.
Da hat er droben sich verflogen,
er fand sein Felsennest nicht mehr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
