Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
UR LARMET
vecklade ut dem, de voro splitternya och lyste
grant, öfverst band han den rödhvita med
stjärnmärket i en cirkel, och under deq
blågula med unionsmärket. Så lät han dem gå
till väders och surrade linan. De blåste rätt
ut, slingrade som eldstungor för en nordlig
vind och pekade på staden nedanför som om
de sett jägmästaren nalkas. Så kastade de,
gåfvo hvarandra rapp och liftag som i
slagsmål och fladdrade därefter ilsket hvar för sig
i en ihållande il som om de gjorde på stället
kapplöpning. — Palm gick in.
Klockan blef elfva och hon blef tolf, men
ingen kom. Hushållerskans oro ökades —
hon hade tänkt att laga en omlett med Karl
Johans-svamp, som hon själf lagt in i smör
och glas, till frukost, men nu närmade sig ju
klockan middagstid och hon vågade icke
bestämma rätterna. Beda hade svart klänning —
den hon sörjt sin mor med — och hvitt
förkläde samt en stor rosett i håret som kom
henne att likna en hottentottkvinna, och hvad
betjänten beträffade var han i svart och hvitt,
det vill säga hvit halsduk och svart bonjour.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
