Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
UR LARMET
Herr Stenstrand såg sig godmodigt leende
omkring på de beigefärgade rullgardinerna
och nickade. — Se på stora Bedan, sade han,
håller mamma i kjolen! Ood natt Vinrothen,
god natt Palmen––––––-
De nego och betjänten började släcka.
Men allt efter som han båste ut och
skruf-vade ned tyckte han det blifva kusligare.
Han stängde alla dörrar och hörde
fruntimrens steg uppe i öfre våningen. Han
skakade på hufvudet och muttrade för sig själf.
Det var en stark punsch, det där, fast den var
så söt, på själfva Mårtensdan.
Det var en sak. Ja, det var e n sak...
— Hur ville jägmästaren förklara att den
där nattmänniskan (om det var en människa!)
tog fel på blinddörren och köksingången?
Trädgårdsplanket låg emellan.
Nej, nej. Palm sneglade inåt
arbetsrummet. Nu var allting släckt. Endast den gröna
lampan brann därinne och belyste hur
husbonden drog ut högra skrifbordslådan och
tog fram revolvern som han sedan stack i
den stora jaktrocksfickan. — Nu kom Beda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
