Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAGMÄSTAREN
201
nor och regnade kristaller där ute. Hvad
tänkte han på?
Det fick betjänten hastigt och lustigt veta.
Otto Stenstrand slog plötsligt handen i
skrifbordet så bläckhornets lock flög upp. Själf
flög han också upp och började trafva genom
rummen, pratande för sig själf. Palm stod
och vände sig på samma fläck som en
positivdocka, hvilken dansar rundt till vefvens drag.
Ån var jägmästaren i sängkammaren, och då
såg Palm dit, än var han i förmaket, och då
gjorde betjänten halft om i den riktningen.
Men han lyssnade samtidigt och urskilde ett
och annat ord:
— Hvarför for jag hem ? Dumheter!
Sentimentalitet! Hvad skulle jag här att göra?
Lik är lik, dödt är dödt, det som är begrafvet
är begrafvet. Aldrig gräfva upp, aldrig
uppväcka. Jag är färdig. Och nu bort, bort,
bort!
Här stannade han midt framför Palm,
hvilken genast upphörde med sin
marionettsvängning.
— Jag reser i morgon och vi packa efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
