Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
UR LARMET
öfverstruket med blyerts och någon hade i
stället skrifvit ordet aldrig.
Han såg på namnet och mumlade:
— Ja, naturligtvis stafvas det så...
Ofrivilligt kom han att tänka på Arnolds
— detta var också ett främmande namn,
tyskt förmodligen. Han kände ett litet styng
af smärta, längtan och öfvergifvenhet. — Att
vara bortglömd, tänkte han, är visst det värsta,
det tyngsta, det bittraste som. finns. Hvarken
Emil eller Minna skref någonsin... Qud vet
hvad som blifvit af dem. Amerika var något
stort, något oerhördt, öfver alla begrepp stort,
man sjönk i djupet som ett sandkorn bland
andra sandkorn eller man höjdes till tinnarna
af templet som det stod i bibliskan. Och
här stod han — hämtade öl åt en afsig—
Hastigt ringde han tre gånger.
Musikern måtte ha stått och väntat i
tamburen, ty dörren öppnades genast och
herr Vogel stack ut hufvudet
— Förbannade pojkrackare, sade han,
pekande på visitkortet, hela detta bushus är
fullt med ohängda lymlar, riktiga anarkist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
