Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opus 23
273
Ett fall från en alptopp i svart natt — intet
förbannande...
Musikern skrattade, han var hvit i
ansiktet och ögonen glimmade. Han vände sig och
kastade sig öfver klaviaturen med
krampaktigt spärrade fingrar, han gick lös på de
svarta och hvita benbitarna i en urladdning
af raseri, och under det han spelade sjöng
han halfhögt för att hjälpa hjärnan hålla ihop
balladen och täcka alla felslag och brister.
Notbladen föllo ned och fladdrade bort, men
han spelade vidare, tog om och tog om, ville
nå upp till höjden för att kunna själf känna
hur han kastade sig utför i de svindlande
svårigheterna som afsluta verket. Och rummet
fylldes med dessa intensivt kända toner, det
vibrerade rundt omkring, själfva flygeln sjöng
ur de brinnande strängarna och Frans satt
på sin stol lika hvit som Vogel, om det också
kunde utföras hundrafaldt bättre och säkrare,
så betydde det intet denna gång, ty nu visste
han ånyo, att han var inne i den förborgade
värld, hvars skönhet når öfver gränserna för
lifvets och dödens fasor.
18. — Ur larmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
