Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opus 23
277
— Naturligtvis hade hon flytt från honom
och där satt han ensam. Då spelade han —
spelade och drack. Och då såg han dem:
kvinnan och den andra som hon älskade.
Och då spelade han vildare och drack mycket,
mycket. Då ville han själf komponera, göra
något som aldrig förr var gjordt — han ville
bli som en af dem där på väggen. Men han
kunde inte. Och då ville han dö, men inte
heller det kunde han! Fy fan...
Nyfiken som ett barn fortsatte Frans med
sina frågor. Nu ville han veta om forte
for-tissimot i slutet var liktydigt med ett
själf-mord. — Sköt han sig?
— Han borde ha skjutit sig, svarade
Vogel, han borde ha skjutit alla och sen sig
själf.
— Men det sägs ingenting om hur han
skildes från vännen, envisades Frans, fick han
ingen tröst, intet hopp, kunde, ville inte
vän-nen, som ju var rik och hade ett slott, göra
någonting för honom?
Den stackars musikläraren såg på sin
fattiga elev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
