Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
UR LARMET
hur Minna sjungit vaggvisor för trasdockorna.
Nu spelade det inom honom — bredt, mycket
långsamt, ett largo. Han blundade.
Klara grät ljudlöst. Hon kom ihåg hur
Emil kommit hem i skymningen och hon
låtsats att det var hennes man, under det hon
vyssjade det lilla dockbarnet. Hon försökte
hålla tårarna tillbaka så att det värkte i
bröstet.
Strimman blef smalare, blef borta.
De reste sig och gingo hem utan att
tala.
Det gick dåligt med Frans’ spelning, han
stod och stampade på samma fläck. Han
kunde nog allt det elementära och mycket
mer, men sen upphörde tekniken. Det kunde
ju ej heller talas om skola eller system med
Vogel som lärare, och icke utvecklades
klaver-tekniskt händer och fingrar på ett stort
affärslager. Värst var att ingen tid gafs och
först och sist att han icke hade ett
instrument själf att öfva sig på.
Ifall han haft ett piano, om än aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
