Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
UR LARMET
Vogel var en stackare i alla fall... Tror du
inte Karl Emil kanske kan bli något riktigt
märkvärdigt? Jo du, sade hon lycklig och
grep fatt i barnet som i en stor docka,
hissade det i luften, tryckte det till sitt bröst
och kysste det tunna håret, den varma nacken,
den mjuka halsen. Jo, det kan jag visst,
fula, stygga, rara morbror Frans! jollrade
hon vidare och kittlade den lilla dubbelhakan
med gropar i, jag skall bli sångare och
målare, och spela positiv också, och bli
skräddare som min pappa! Och bli min
mammas —
Plötsligt brast hon i gråt och kramade
den lilla så hårdt, att han också började gråta.
— Tänk om han skulle dö, snyftade hon,
dö ifrån mig, då fanns det ingen rättvisa i
världen. Om jag bara har honom, då är
allt bra och då är lifvet lyckligt och jag önskar
ingenting, ingenting annat!
Hon bar in gossen i sängkammaren.
Frans satt ensam och såg stelt framför
sig. Hon var lycklig, Klara, och det gjorde
honom godt. Var han själf lycklig? Eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
