Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opus 23
305
Så är med vår lifstid fatt
och så försvinna åren:
bäst man andas godt och gladt,
så ligger man på båren.
Lille Carl skall tänka så,
när han ser de blommor små,
som bepryda våren.
Klara kom in på tå.
— Nu sofver han, sade hon, han är
nästan sötast då han sofver. Vill du se honom ?
Men du måste gå tyst! Nu kommer Karl
och så ska vi äta. Kom!
Söndagssolskenet föll in i det lilla
hemmet i varma strimmor. På sängen låg en
liten knubbig pilt, varm, rödmosig, i sund
och oberörd sömn. Systerns ögon lyste
lyckligt varma.
— Jag behåller vaggvisan för mig själf,
tänkte Frans.
Björk förblef ungkarl. Ett par gånger
då han fyllde tiotal skimrade i hågen bilden
af hem, kvinna, barn. Ett par gånger var det
nära att han tagit steget. Men en obestämd
känslä af att han icke var den rätte återhöll
20. — Ur larmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>