Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
UR LARMET
Han befann sig i jämvikt, han tyckte han
aldrig saknat något, aldrig varit fattig utan
tvärtom rik. Han fick en slags öfverbevisning,
en trosvisshet, om att det han älskat och känt
i musik, men ej kunnat själf uttrycka, icke
dog med honom. Det hörde det
öfversinn-liga till.
Det var i denna sinnesstämning han
vänd^ åter mot staden. — Han hade indelat
sin dag sålunda:
Först skulle han gå upp på Arnolds
utställning. Så tidigt voro nog icke många
människor där. Han skulle se alla taflorna och
försöka igenkänna drag af Emil. Nog fanns
hans styrka där, om inte annat. Tekniskt
begrep han ju intet, men det gjorde ju heller
ingenting, Emil hade världsborgen för sin
konst. Och det som låg bakom och den stora
hopen kanske icke såg, eller ens brydde sig
om, det kunde hända att en oförstående
fattade.
Sedan hade han tänkt sig att hélt djärft
göra Arnold ett besök. Både han och systern
bodde på det stora hotellet med alla balkon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
