Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Ur laRmET
utantill eller inifrån, om man så vill, han såg
det som blinken från en stjärna, och nu
spelade han brusande bredt och klingande klart,
alldeles som mästaren. Tonerna fördubblades
och stego i körer, det var en hel orkester och
han var icke längre gammal eller bokhållare,
han var en ung gosse, som satt i den stora
teatern med Minna och Emil och Klara. Det
var han själf som dirigerade hela kapellet
med alla de många stämmorna och de
märkvärdiga instrumenten, ja, det var hans egen
musik de spelade, han hade själf skrifvit den
och hans namn stod på det tjocka partituret.
Närmast honom till vänster satt Vogel —
han var konsertmästaren och de nickade
förstående åt hvarandra. Musikern var alls icke
förfallen och försupen, han såg så strålande
ut som en yngling och han spelade som en
ung gud. Alla spelade som gudar, alla voro
lyckliga och ödmjukt stolta, mest Frans själf.
Och ljuset som af gullvifvor omsväfvade dem
alla.
Till slut blef musiken så stark och mäk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
