Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tänkesättet Bergson
- 1. Rörelsen
- Materien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Materien.
Det materiella tinget visar i stort sett karaktärsdrag,
rakt motsatta dem vi nyss anfört. Antingen kan det förbli
som det är, eller också förändras under inflytande av någon
yttre kraft, genom att dess delar omflyttas utan att själva
undergå förändring. När vi i tanken sönderdela det
materiella tinget, stanna vi inte förrän vi nått det orörligas gräns,
atomen, »det ovägbara». i vars sköte smådelen danas.
Inom en grupp materiella smådelar kan alltså ett
föregående tillstånd när som helst återupprättas, om inte av sig
själv, så åtminstone under påverkan av en yttre orsak.
Tinget åldras ej, det har ingen historia. Här skapas intet,
varken innehåll eller form. Det gruppen skall bli,
förefinnes redan i det den är. En övermänsklig intelligens
skulle kunna för vilket tidsmoment som helst räkna ut
läget för alla delar av världssystemet i rummet; dess blivande
former äro alltså teoretiskt skönjbara redan i den skepnad
systemet har i detta nu. Vår alldagliga, liksom vår
vetenskapliga behandling av tingen vilar i själva verket på den
förutsättningen, att tiden inte biter på dem. Därför skulle
man gott kunna anta, att tidens lopp toge oändlig fart, att
de materiella tingens förflutna, nu- och framtid vecklade ut
sig med ett slag i rummet — det vore dock intet att ändra
vare sig i de lärdas formler eller i sunda förnuftets
uttryckssätt.
Tidens lopp är emellertid ett obestridligt faktum, till
och med i den materiella världen. Dess historia kan
visserligen tänkas framlagd med ens, plötsligt som när man slår
ut en solfjäder, men den utvecklas icke dess mindre efter
hand, liksom i en fortvaro, motsvarande vår egen. Vill
jag blanda till ett glas sockervatten, hjälper det inte, jag
måste vänta tills sockret smält. Detta lilla faktum är rikt
på goda lärdomar. Ty den tid jag nödgas vänta är ej
längre den matematiska tiden, som är densamma långs hela
den materiella världens historia, även om denna plötsligt
vecklade ut sig i rummet. Vänttiden sammanfaller med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bergson/0021.html
