Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 1. Rörelsen - Den levande kroppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i särskilda kroppar är vårt eget verk, ett konstgrepp av
vår perception, liksom bildningen av isolerade system sker
genom ett konstgrepp av vetenskapen, så har den levande
kroppen blivit isolerad och kringskuren av naturen själv.
Dess många olika delar fullständiga varandra, dess
funktioner förutsätta varandra. Den är en individ i högre
grad än något annat ting, mer än själva kristallen, eftersom
en kristall varken är heterogen i sina delar eller besitter
funktionernas mångfald. Låt vara att det redan inom
djurriket faller sig svårt att avgöra vad som är individ eller
ej, och att svårigheten när det rör växter blir nästan
oöverstiglig, låt vara att individualiteten uppträder i oändligt
många grader och ingenstädes, ej ens hos människan, är
till fullo förverkligad — livet förråder dock en tydlig böjelse
att bygga upp naturligt isolerade, slutna system, en strävan
mot individualitet. Det är framför allt genom denna strävan
som ett levande väsen skiljer sig från det blotta tinget.
Vill man inom den oorganiska världen söka något med
den levande organismen jämförligt, bör man inte välja ett
bestämt materiellt föremål, utan snarare som jämförelseled
ta materiens värld i hela dess vidd. Denna jämförelse leder
oss fram till det som utgör den levande kroppens
väsentliga karaktär. Liksom världen i sin helhet, som varje
medvetet väsen taget för sig, är den med liv utrustade
organismen något fortvarande. Det förflutna förlänger sig
in i dess nutid, bor där verkande och aktuellt. Hur skulle
man eljest kunna förstå, att organismen genomlöper vissa
bestämda faser, förändras med åldern, att den med ett ord
har en historia?
Betraktar jag min egen kropp, finner jag att den,
liksom mitt medvetande, småningom mognar från barnaår till
ålderdom, den åldras liksom jag själv — ehuru strängt taget
mogenhet och ålder endast äro drag hos min kropp, så att
jag blott bildlikt ger samma namn åt motsvarande
förändringar i min person. Men samma åldringsprocess
återfinnes längs hela skalan av levande varelser, ända ned till
infusoriens encelliga organism, även om i många fall
individualiteten är så föga utpräglad, att man har svårt nog att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
