Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 1. Rörelsen - Den filosofiska metoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte skulle kunna fatta den på något annat sätt. De bevis
man anfört på relativiteten av vår kunskap vanprydas alla
av samma naturfel: de förutsätta, liksom den dogmatism
de angripa, att varje kunskap nödvändigt måste utgå från
begrepp med bestämda konturer, för att med deras hjälp
infånga verkligheten sådan den rinner fram.
Men i själva verket kan vår tanke mycket väl gå den
motsatta vägen. Den är i stånd att försätta sig in i den
rörliga verkligheten och följa med dess oupphörligt
skiftande riktning, korteligen gripa den med den intellektuella
sympati, man kallar intuition. Detta är dock ytterligt
svårt. Anden tvingas därvid göra våld på sig och omkasta
den riktning tanken vanligen följer i sitt arbete, oupphörligt
gjuta om sina stambegrepp, kategorier. Men då blir den
också i stånd att följa verklighetens vindlingar och tillägna
sig rytmen hos tingens inre liv. Blott på detta sätt bygges
en utvecklingskraftig filosofi, ren från alla skolstrider, vuxen
att på ett naturligt sätt lösa problemen, ty den har befriat
sig från de konstgjorda uttryck i vilka dessa blivit
uppställda.
Med denna nya syn på problemen komma ej blott vissa
skenbart olösliga filosofiska svårigheter att giva vika, utan
också vårt dagliga liv, jag menar det intryck tingen göra
på oss och vår återverkan på dem, att omdanas och bli
liksom förnyade.
För att tänka verkligheten och se den, måste vi först
lyfta bort den slöja av fördomar, vävda av konstgjorda
spekulationer och naturliga drag hos det sunda förnuftet,
som döljer för oss världen sådan den är.
Om en punkt torde vi alla kunna bli eniga: vore
sinnena och vårt medvetande obegränsade till sin räckvidd,
vore vi fulländade varelser, skulle vi uppfatta allting i en
åskådning, intuitivt — utan bruk av begrepp, resonemang,
abstraktioner, generalisationer, alla dessa förmedlare utan
annat värde inför ett verkligt uppfattat faktum än sedeln i
förhållande till guldet som det ställföreträder. Det är denna
vår brist — eller denna förmåga att bilda begrepp och
spekulera — som givit upphov till filosofien. De äldsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
