Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 1. Rörelsen - Konsten, verkligheten och intuitionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konsten tjänar oss alltså som bevis för möjligheten av
att vår förmåga att i åskådning uppfatta världen skulle
kunna vidgas. Men hur sker det? — Låt oss påminna
om, att konstnären gemenligen kallas ’idealist’, varmed man
menar, att konstnären mindre än de flesta sysslar med
livets positiva, materiella sidor. Konstnären är i ordets
egentliga betydelse ’disträ’. Hur kan det komma sig att
han, så lösgjord från verkligheten, ändå uppnår att däri se
mer än folk i allmänhet?
Detta vore obegripligt, såvida den syn vi gemenligen
ha av de yttre tingen och av oss själva vore en syn, som
täckte, motsvarade verkligheten, om icke vår bundenhet vid
verkligheten, vårt behov att leva och handla drivit oss att
förminska och utarma denna. Ju mer vi äro upptagna av
att leva, dess svagare är vår böjelse att se. De nödvändiga
krav handlingen ställer ålägga oss att söka begränsa
synfältet. Många spörsmål skulle helt förfalla eller förklaras
i nytt ljus, om man kunde förmå sig att betrakta vår
tydliga åskådning såsom helt enkelt utskuren — med hänsyn
till det praktiska livets behov — ur en mer omfattande
helhet. En skärpt erfarenhet visar oss i det normala
själslivet en oavbruten strävan att begränsa horisonten, att vända
sig bort från det själen har materiellt intresse av att icke
se. Innan man filosoferar måste man leva, och livet fordrar
att vi bära skygglappar och varken se åt höger eller åt
vänster, utan rakt fram i den riktning vi ha att gå. På
den möjliga kunskapens ändlösa fält ha vi, i syfte att därav
bilda en aktuell kunskap, uppsamlat allt som har intresse
för vår på tingen riktade handling, det övriga lämna vi
å sido. Det förefaller — särskilt om man betraktar minnets
operationer — som om hjärnan blivit konstruerad just med
hänsyn till detta arbete: att välja. Vårt förflutna bevaras
med nödvändighet, automatiskt. Det överlever helt och
hållet. Men vi ha praktiskt intresse av att skjuta det åt
sidan eller att åtminstone icke upptaga därav annat än det
som till större eller mindre nytta kan upplysa den
föreliggande situationen. Hjärnan tjänar oss till hjälp att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
