Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tänkesättet Bergson
- 1. Rörelsen
- Konsten, verkligheten och intuitionen
- Rörelse och förändring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortvarar, då skulle vi både kunna undgå motsägelser som dem
Zenon påvisat i sina berömda sofismer och frigöra vår
kunskap från den relativitet vartill Kant trodde den vara
dömd.
Med intuition i Bergsons mening får icke förstås en
själens passiva självbespegling, en dröm varur den vakna
och utger som sedda ting de syner den haft. Intuitionen
är visserligen metafysisk till sin tendens, men den kan göras
lika exakt som någonsin de rön som vinnas på den exakta
forskningens väg, lika obestridlig som de mest obestridliga
av dessa.[1] Den förvärvas först efter ett långt kamratskap
med verkligheten själv.
Rörelse och förändring.
Den föränderlighet som kommer likformigheten närmast
är rörelsen i rummet — en rullande boll. Långs en sådan
rörelses hela bana kan jag föreställa mig möjliga uppehåll:
detta kallar jag bollens, det rörligas lägen. Av dessa punkter,
som det rörliga genomlöper, har man velat sammansätta
rörelsen själv — och råkat i svåra trångmål. Ty med lägen,
vore de än till antalet oändliga, låter sig ingen rörelse bilda.
Läget utgör inte en del av rörelsen, lägena äro vyer av den
— tagna liksom snap-shots — de äro ej annat än uppehåll
jag tänker mig. Aldrig befinner sig det rörliga i någon av
dessa punkter, på sin höjd kan man säga att det glider
genom dem. Men glidningen, som är en rörelse, har intet
gemensamt med ett stillestånd, vilket ju betecknar orörlighet.
Att fota rörelsen på orörlighet går inte för sig, det innebär
en motsägelse.
Genom en djupt i vår ande rotad illusion, och
därigenom att vi inte kunna avhålla oss från att betrakta vad
[1] Bergson: Förord till E. Lubac, Esquisse d’un système de
Psychologie rationelle. Paris 1903.
Hans Larsson, som framställt en självständig lära om intuitionen,
har utrett dennas förhållande till Bergson i: Intuitionsproblemet, särskilt
med hänsyn till Bergsons teori. Stockholm 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bergson/0033.html
