Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 1. Rörelsen - Rörelse och förändring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klumpig efterbildning, en förfalskning av den verkliga
rörelsen, låt vara nyttig för livet och praktiskt sett mer brukbar
än intuitionen av saken själv.
För att gripa förändringen och den flödande tiden i
deras ursprungliga rörlighet, gäller det verkligen att med
kraft undanröja ett par konstgjorda skemata, vi oss själva
ovetande ställa upp mellan realiteten och oss, det gäller
bryta med vissa vanor att tänka och uppfatta, som kommit
att bli naturliga för oss. Först och främst måste vi söka
föreställa oss varje förändring, varje rörelse som absolut
odelbar. Denna omvändning av vårt vanliga tänkesätt är
av grundläggande betydelse och kan åstadkommas genom
att noga genomgå följande enkla resonemang:
Jag håller min hand i punkten A. Jag för den till
punkten B, i det jag genomlöper mellanrummet AB. Jag
säger, att denna rörelse från A till B är en enkel akt.
Detta faller det mig inte in att bestrida, härav har jag
ett direkt och omedelbart intryck. Medan jag för min hand
från A till B, säger jag visserligen till mig själv, att jag
skulle kunna stanna i någon mellanliggande punkt.
Visserligen, men då skulle det icke längre vara samma odelade
rörelse från A till B, som frågan gäller, utan två rörelser
med en mellanliggande vilopunkt. Varken invärtes genom
muskelsinnet, eller utvärtes genom synen skulle jag då erfara
samma intryck. Låter jag rörelsen från A till B vara vad
den är, känner jag att den är odelad och måste även beteckna
den som odelbar.
Det är nog sant, att om jag betraktar min hand, då
den går från A till B, genom mellanrummet AB, jag kan
säga till mig själv: mellanrummet AB kan uppdelas i hur
många delar jag behagar, alltså kan också rörelsen från A
till B delas i hur många delar jag vill, eftersom rörelsen
anbringas på detta mellanrum. Eller kanske hellre: i varje
ögonblick under sin bana går den rörliga kroppen genom
en viss punkt, alltså kan man i rörelsen urskilja hur många
vilopunkter man vill, varför rörelsen är oändligt delbar.
Men låt oss tänka över detta ett ögonblick! Hur skulle
rörelsen kunna anbringas på det rum den genomlöper? Hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
