Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Konsten och naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår själ, att även den svagaste efterhärmning av en klagande
röst blir nog för att fylla oss med vemod. Naturen nöjer
sig med att uttrycka känslor, musiken suggererar dem,
däri ligger dess välde. På samma väg tjusas vi av poesien.
Vaggad och insövd av rytmen glömmer sig vår själ såsom
i en dröm och delar diktarens tankar, ser de bilder i ord
han leder förbi dess blick. Konstnären inviger oss i sin
egen själs historia och låter oss uppleva vad han icke vore
i stånd att göra oss begripligt. Han spränger den förlåt
som tiden och rummet rest mellan hans medvetande och
vårt, och ju rikare på tankar, ju mer känslofullt mättad
den stämningsvärld är i vilken han leder oss in, dess
djupare, mer upphöjd verkar skönheten hos det han ger
uttryck i färg eller marmor, i toner eller ord. När han
spelar på vår själ, förvandlar han den med varje anslag, förnyar
den i vart nu.
Det framgår av denna analys, att känslan för det sköna
icke är en känsla av säregen art, utan att varje känsla vi
erfara kan antaga en estetisk karaktär, förutsatt att den
blivit oss suggererad och icke framkallats av yttre orsaker.
Härav förstår man, hur estetiska själsrörelser kunna tyckas
förete intensitets- och höjdgrader. Än spränger den
suggererade känslan nödtorftigt den täta väven av de psykologiska
fakta som bilda vår historia, än avleder den vår
uppmärksamhet därifrån, utan att likväl låta oss helt förlora dem
ur sikte, än träder den i deras ställe, intar oss fullständigt
och bemäktigar sig hela vår själ. Förtjänsten hos ett
konstverk mätes likväl icke så mycket efter den styrka, med
vilken den suggererade känslan bemäktigar sig oss, som
efter själva denna känslas rikedom på innehåll: med andra
ord, vi särskilja instinktivt jämte intensitetsgrader även djup-
och höjdgrader. Om den konst som endast ger oss
sensationer betraktas som lägre, beror detta på att vi sällan
upptäcka annat i en sensation än sensationen själv. Men de
flesta sinnesrörelser äro mättade med tusen sensationer,
känslor eller föreställningar som genomsyra dem. Varje
sådan sinnesrörelse är alltså ett i sin art enastående tillstånd
och odefinierbar, varjämte det tycks som om man behövde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
