Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Lust och smärta - Talstorheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
som i annat fall skulle inträda. Genom ett bestämt tecken
uppenbarar sensationen för oss arten av den reaktion som
förberedes — det ligger liksom ett utkast till en kommande
rörelse i skötet av den undfångna förnimmelsen.
Sensationen är kort sagt förspelet till ett val. Lust och smärta
återspegla alltså icke blott retningar, rörelser eller fysiska
fenomen som redan varit, utan framför allt dem som
förberedas, som ännu sträva mot tillvaro.
Förhållandet mellan den fysiska retningen och vårt
medvetande förenklas betydligt, om man icke, som
vanligen sker, betraktar det som försiggår i vårt medvetande
som en psykisk översättning av ett fysiskt fenomen, utan
hellre låter det närvarande medvetenhetstillståndet bli en
vägvisare för en kommande handling, en enkel reaktion,
blott rörelse. De fysiska vibrationerna äro nödvändigtvis
omedvetna — i och med att sensationen vaknat äro de
försvunna. Men de automatiska rörelser, som bilda en
naturlig fortsättning på retningen, äro sannolikt medvetna. Ty
oförklarlig vore eljes själva den sensation, som har till
uppgift att bestämma oss för ett val mellan denna automatiska
reaktion och andra rörelser.
Efter detta försök till påvisning av vissa drag hos
själslivet som skiljer det från de materiella tingens värld övergå
vi till en närmare utredning av själslivet i förhållande till
det som kan betecknas med talstorheter. Sedan följer en
framställning av Bergsons lära om rummet och tiden —
varpå vägen till den tolkning av jaget som innebär dess
frihet torde ligga klar.
Talstorheter.
När man räknar soldaterna i en trupp och säger: där
är femtio — då bortser man från deras individuella
olikheter, betraktar dem alla som lika, som enheter, och fäster
sig blott vid att de alla äro soldater. Men när man håller
upprop med dem, betraktas var man för sig. Ser man närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
