Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Den levande tiden och den matematiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
det, och en uppmärksam undersökning kommer att skingra
även denna illusion.
När jag på urtavlan följer visarens rörelse, som svarar
till pendelns svängningar, mäter jag icke någon levande
tid, såsom man tyckes tro — jag inskränker mig till
att räkna samtidigheter, vilket är någonting helt annat.
Utanför mig, i rummet finns det alltid blott ett enda läge
av visaren och pendeln, ty av de förflutna lägena finns intet
kvar. I mitt inre pågår visserligen en organisationsprocess
av medvetenhetsfakta, där undergå de den genomträngning av
varandra inbördes som kännetecknar det sanna nuflödet.
På grund av att jag fortvarar på detta sätt, föreställer jag
mig det jag kallar pendelns förflutna svängningar, samtidigt
med att jag uppfattar dess svängning i ögonblicket. Men
låt oss blott undertrycka det jag söm tänker dessa
svängningar, vi kalla successiva, då kommer det aldrig att finnas
mer än en enda pendelsvängning, ja ett enda pendelläge,
följaktligen intet nuflöde. Låt oss å andra sidan undertrycka
pendeln och dess svängningar, då kommer det blott att
finnas jagets oändligt skiftande, heterogena nuflöde, utan
moment som ligga utanför varandra, utan något förhållande
till allt vad talstorhet heter.
Det finns alltså här något ömsesidigt utom-vartannat,
något rumligt, alldenstund den närvarande svängningen är
radikalt skild från den föregående svängningen, som nu
icke mera finns. Men i rummet finns ingen succession,
alldenstund successionen endast framträder för en medveten
åskådare, som erinrar sig det förflutna och uppradar bredvid
varandra de båda svängningarna eller deras symboler i ett
rum som han tar till hjälp. I vårt medvetande däremot
finns det intet utom-vartannat, intet rumligt, blott succession.
Men mellan dessa världar pågår ett ständigt utbyte, analogt
med fysikernas endosmos mellan olika vätskor, skilda av
en hinna. Där dessa båda mötas, där rummet mänger sig
med nuflödet, där framträder bilden av samtidighet. Det
pågår i vårt jag en ständig brytning mellan rum och tid,
varför jaget också kan betraktas från dessa båda olika
synsidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
