Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Jagets två synsidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
inbillar mig också att de alltid visa sig för mig på samma
sätt. Men om jag efter loppet av en rundlig tid åter
påminner mig det intryck jag erfor de första dagarna, förvånas
jag över den egendomliga, oförklarliga och framför allt
obeskrivliga förändring som skett med detta intryck. Det
förefaller som om dessa föremål, som jag ständigt iakttagit
och som oavlåtligt tecknats i min själ, slutligen tillägnat sig
något av min medvetna tillvaro; de ha haft sitt liv liksom
jag själv och åldrats som jag. Detta är icke en ren
illusion, ty om intrycket från i dag vore absolut identiskt med
det från i går, vad vore då skillnaden mellan uppfattning
och igenkännande, mellan att lära sig något första gången
och att erinra sig det?
Förhållandet beror på att förnimmelser och intryck te
sig för mig som ting, så snart jag isolerar dem och ger dem
namn, medan det i människans själ verkligen icke finns
annat än förlopp. Varje förnimmelse ändras under det att
den upprepas, och om den inte förefaller mig som förändrad
från den ena dagen till den andra, beror detta på att jag
numera ser den genom det föremål som är dess upphov,
tvärs igenom det ord som uttrycker den. Detta språkets
inflytande på förnimmelsen är vida djupare än man i
allmänhet föreställer sig. Språket förleder oss icke blott att tro
på oföränderligheten av våra förnimmelser, utan det förvillar
oss också ofta beträffande den erfarna förnimmelsens
karaktär. Orden med sina bestämda konturer, det brutala ordet,
som magasinerar det stabila, gemensamma och följaktligen
opersonliga som finns i de mänskliga intrycken — alltså
den ena sidan av vårt jag - krossar eller åtminstone döljer
de fina och flyktiga intrycken hos vårt rent individuella
medvetande. Upprunna som vittnesbörd om förnimmelsens
obeständighet, påtvinga orden medvetandet sin egen stabilitet.
Känslan själv är ett väsen som lever, utvecklar sig och
följaktligen oavbrutet förändras. Vore det icke så, skulle
man ej kunna förstå hur den småningom driver oss fram
till ett beslut, då skulle våra beslut kunna fattas omedelbart.
Genom att draga den ur det nuflöde vari den utvecklar sig,
genom att fixera den och ge den namn, beröva vi denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
