Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Jagets frihet och materiens bundenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Ingenting hindrar, att de system som bygga på energiens
bestånd en dag skola visa sig icke längre vara de enda
möjliga, ja att de i den konkreta verklighetens helhet spela
samma roll som kemikerns atom i kropparna och deras
förbindelser. Vi måste beakta, att den radikalaste mekanismen
är den som gör medvetandet till ett epifenomen, en
biföre-teelse, som under givna omständigheter kommer till synes
vid vissa molekylrörelser. Men om molekylrörelsen är i
stånd att med ett intet av medvetandet skapa förnimmelsen,
varför skulle då inte medvetandet i sin ordning kunna skapa
rörelse, antingen med ett intet av energi eller genom att
utnyttja förefintlig energi på sitt eget sätt?
Vi måste dessutom beakta, att varje begriplig
tillämpning av lagen om energiens bestånd sker på ett system av
rörliga punkter, i stånd att återgå till sitt ursprungliga läge,
och som icke bevara något spår av den tid som runnit
bort. Men på livets område är förhållandet icke detsamma.
Här innebär tanken att bringa tingen tillbaka på sin förra
plats efter loppet av en viss tid en orimlighet, och
antagandet om en återgång blir på medvetandets område något
fullkomligt obegripligt. Låt vara att den materiella
punkten, sådan mekaniken uppfattar den, förblir i en evig nutid,
så är dock det förflutna en verklighet, kanske för levande
kroppar och alldeles säkert för medvetna väsen. Medan den
tid som förrunnit varken betyder vinst eller förlust för ett
system som antages beståndande, är den helt säkert en vinst
för den levande varelsen och alldeles obestridligt för den
medvetna. Underkastad tidens verkan och liksom
uppsugande nuflödet i sig undgår den medvetna varelsen just
härigenom lagen om energiens bestånd.
Sanningen att säga, är det icke nödvändigheten att lägga
grund under vetenskapen, utan fast mer en villfarelse av
psykologisk natur, som gjort att denna abstrakta princip ur
mekaniken upphöjts till världsgiltig lag. Vår böjelse — som
här ovan betonats — att iakttaga oss själva i former lånade
från yttervärlden, gör att vi icke se det orimliga i att,
sedan tiden väl förrunnit, vilja återställa tingen på sin plats,
förutsätta samma motiv såsom ånyo verkande på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
