Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Om förutsägelse av handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
delse i en historia, och även antaget att de ingen hade,
skulle man icke kunna beteckna dem som betydelselösa
utom i förhållande till slutakten, om vilken man enligt
hypotesen intet i förväg vet. Man har heller inte rätt att —
om än blott med en sekund — förkorta de olika
medvetenhetstillstånd Pål måste genomgå fore Per, ty verkningarna
av t. ex. samma känsla hopas och förstärkas i varje
ögonblick av deras fortvaro, och summan av dessa verkningar
skulle blott då kunna uppfattas från början till slut, ifall
man har reda på känslans räckvidd i förhållande till
slutakten — vilken ligger i skugga. Men om Per och Pål i
samma ordning erfarit samma känslor, om deras bägge
själar ha samma historia, hur skall man då kunna skilja dem
från varandra? Kanske genom den kropp däri de bo? Då
skulle de ju ständigt i något avseende falla utanför varandra,
eftersom de i intet ögonblick av sin historia föreställa sig
samma kropp. Eller kanske genom den väg deras nuflöde
löper? Då skulle de icke mer uppleva samma händelser,
medan de dock enligt hypotesen ha samma förflutna och
samma nutid, alldenstund de ha samma erfarenhet. Det
blir nödvändigt att säga rent ut: Per och Pål äro en och
samma person, som man kallar Per när han handlar och
Pål när han går igenom sin historia.
I mån som man närmar sig de betingelser som, om de
vore kända, skulle ha tillstått en förutsägelse av Pers
kommande handling, dess djupare tränger man in i hans
tillvaro, ju närmare kommer man att leva om den i minsta
detalj, tills man nalkas det bestämda ögonblick, då, i det
handlingen fullbordas, det icke längre kan vara frågan om
att förutse den, utan helt enkelt om att handla. Varje
försök till efterbildning av en handling som sprungit ur viljan
själv leder till ett rätt och slätt konstaterande av den
fullbordade handlingen.
Det är alltså rent av meningslöst att fråga: kunde
handlingen eller kunde den inte förutses, när samtliga dess
föregåenden förelågo fullständiga? Ty vilket sätt man än väljer
för att få del av dessa föregåenden, blir handlingen dock
icke förutsebar. Man kan gå till väga ’dynamiskt’ och under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
