Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Den fysikaliska förutsägelsen - Orsaklighet och nuflöde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
69
rinner ur vårt handlande! Detta beror på att den materiella
världens framtid, ehuru samtidig med ett medvetet väsens
framtid, icke erbjuder någon analogi men denna.
För att göra denna redan framhållna grundskillnad fullt
påtaglig kunna vi föreställa oss att en ’Cartesii listiga ande’
bjöde alla universi rörelser att förlöpa dubbelt så fort. I
de astronomiska företeelserna eller de ekvationer som tillåta
oss förutse dem, skulle därvid intet förändras — de
samtidigheter ekvationerna ange och förutsäga skulle vara
desamma, blott mellanrummen som skilja dem åt ha
förminskats. Men dessa mellanrum betyda alls intet för
beräkningarna. Medvetandet däremot skulle känna förändringen
— ty vad medvetandet uppfattar är just dessa mellanrum,
de bilda det nuflöde vi genomleva.
När astronomen förutsäger t. ex. en månförmörkelse,
utövar han blott på sitt vis den makt vi tillskrivit den
listiga anden. Han bjuder tiden att gå tio, hundra, tusen
gånger fortare, och därtill är han berättigad, alldenstund
han därigenom blott ändrar de medvetna mellanrummen,
som icke ingå i beräkningarna. Detta är skälet till att han,
under ett psykologiskt ögonblick på några sekunder, ser sig
i stånd att inrymma många år, t. o. m. sekler av
astronomisk tid, såsom när han på förhand tecknar en
himlakropps bana eller uttrycker den genom en ekvation. Den
operation han utför inskränker sig till uppställningen av en
rad förhållanden i läget mellan denna kropp och andra
kroppar, alltså en rad samtidigheter, rent numeriska
relationer.
Orsaklighet och nuflöde.
För deterministen återstår nu på sin höjd en enda utväg.
Nödtvungen avstår han från att hävda möjligheten av att i
denna stund förutse en bestämd kommande handling eller
ett framtida medvetenhetstillstånd, men påstår ändå, att varje
handling är bestämd av dess psykiska föregåenden, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
