Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 3. Kropp och själ - Kroppens uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
77
som återkastar till min kropp dess möjliga inflytande och
verkan. Min uppfattning av materien anger då det
förhållande som råder mellan bilderna och den påverkan som
övas av en viss bestämd bild, min kropp. Perceptionen är
icke bildskapande, endast mottagande. Bilderna av tingen
finnas till och äro föreställbara innan vi möta och föreställa
oss dem. Perceptionen är alltså — mot gällande mening —
en objektiv akt och varken subjektiv eller illusorisk. Det
som sker genom perceptionen är endast det, att vi
kring-skära ett stycke av verkligheten, för vilket vi på ett eller
annat sätt intressera oss, och ställa det i en förgrund,
kringgärda det med skugga för att urskilja bättre, vi minska dess
verklighet i viss mån. Men det vi uppfatta träder då fram
utan slöja och visar sig som det är, varför jag också med utsikt
till framgång kan söka öva verkan därpå. Att iakttaga
betyder alltså icke att veta och vinna kunskap, det ger blott
förutsättningar att handla.
En blick på nervsystemets uppgift skall ytterligare
stärka denna sats. Antag alla centripetala nerver i en
människokropp avskurna! Vad kommer att ske? Några
knivsnitt ha avskurit några knippen fibrer: den övriga världen
jämte hela min övriga kropp förbli som förut — men hela
min »uppfattning» är borta, min kropp är urståndsatt att
från de ting som omge den mottaga de retningar, som tarvas
för att den skall kunna verka på dem. Och ändå har min
uppfattning slocknat. Den är alltså beroende av de retningar,
de molekylrörelser yttervärlden sänder min kropp. Ja, dessa
rörelser ge stöten till min kropps återverkan på de yttre
tingen, de ange, likt en kompass som förflyttas, läget av en
viss bestämd bild, nämligen min kropp. Liksom
ryggmärgen omsätter de retningar den mottar i reflexer,
fortsätter också hjärnan dessa retningar i begynnande
återverkningar. Någon väsensskillnad råder alltså icke mellan
det som kallas hjärnans uppfattningsförmåga och
ryggmärgens reflexfunktioner, men däremot en skillnad i grad.
Att man förbryllas inför problemet uppfattningens
slocknande beror på att man gärna tänker sig gråa barken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
