Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 3. Kropp och själ - Parallellteorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
ligen kunna följas om vi vore i stånd att intränga i hjärnans
verkstad, men själva tanken, aldrig*).
Lika lite uppmuntrande blir det svar man måste ge en
anhängare av parallellteorien, som frågar var minnena
förvaras, om inte i hjärnan. Man inbillar sig gärna att
erinringen hänger kvar i hjärnan, liksom ett gammalt
telefonsamtal, som blivit sittande i kabeln**).
Bortsett från den orimlighet, vi redan här ovan påvisat,
som ligger i att fråga ett »varest» om annat än föremål,
begår man en psykologisk blunder genom att söka göra
hjärnan till en upplagsplats åt det förflutna, alldenstund
det — som vi framhållit på skilda ställen — icke finns
något förflutet, utom i rent godtycklig mening. — Antag att
jag uttalar ordet: mening! I samma ögonblick uppfattar
jag ordet i dess helhet, eljest har det ingen mening. Men
i det jag uttalar den senare stavelsen, har jag redan uttalat
den förra, vilken alltså skulle tillhöra det förflutna, medan
den senare säges vara närvarande, i nutiden. Och dock
har uttalandet av denna senare stavelse tagit tid, varför en
del av den kan kallas förfluten i förhållande till en senare
del. Men låt oss icke fortsätta dessa hårklyverier, utan säga
rent ut, att när jag uttalar ordet »mening» i en sats, är
icke blott detta ord, utan både de föregående och de
följande närvarande i medvetandet, annars skulle jag tappa
talets tråd. Hade meningen varit längre, skulle det
närvarande ha uttänjts i samma mån. Och vore det tänkbart,
att någon uttalade en mening som räckte hela livet och
fattade dess innebörd, då vore hela livet ett enda nu,
samtidigt som uttalandet av ett ord. Men sådan är vår tillvaro,
en lång mening med många kommata, vilken ej nått till
punkt. Vårt »förflutna» finnes kvar, undermedvetet —
närvarande i så måtto, att medvetandet för att se det ingalunda
behöver gå utom sig själv.
*) Bergson: L’åme et le corps. Se: Le matérialisme actuel. Bibi.
de philosophie scientifique. Paris 1913, sid. 7—48.
**) M. F. Libby, Prof. ofPhil.: The Gontinuity of Bergsons Thought.
The University of Colorado Studies. Vol. IX. Nr 4, Sept. 1912, sid.
147-202.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
